I de västra delarna av Storuman Lapland, mellan Slussfors och Långsjöby, ligger utflyktsmålet Gippmokkhobben som har en spännande historia. Vandringen upp på ”höbben” är kort och bitvis brant, men väl uppe kan du fina dagar njuta av en panoramautsikt med fjälltoppar, skogar och sjöar. Soliga dagar kan vandringen gärna kombineras med bad och fiske i någon av de närliggande sjöarna.

Men vi kan inte berätta om Gippmokkhobben utan att berätta historien om Elon däri Höbben. Han hette egentligen Elon Adolfsson och kom från Dikarliden, där han växte upp med sin familj, mamma, en syster och bror, samt pappan som hette Elof och kallades Elof däri Höbben. Själva höbben vid Gippmokk var bebodd innan Elon kom dit, det finns en gammal tomt där det tidigare stod en stuga. Grunden finns kvar och går att se när man passerat lejdan cirka 30-40 meter upp från stigen.

Elon bosatte sig vid höbben i början på 1950-talet. Han hade påbörjat timring av en stuga vid Dikarliden, men efter diskussion med syskonen så bestämde han sig för att frakta stugan till Gippmokkhöbben och Elon fick lösa ut skiftet från allmänningen för att sätta upp sitt hus. Att huset stod på en egen tomt var viktigt för Elon.

På den tiden fick man någon form av bidrag för att bygga ladugård och det gjorde Elon, han lånade ibland hästar när det kom någon som skulle inspektera ladugården så att han fick ha kvar sitt bidrag. Han hade aldrig några egna djur.

Elon däri Höbben drev affär i sitt hus som inte hade någon el och inget vatten. Han var välkänd i byarna omkring Höbben, Grannäs, Dajkanvik, Harrvik och Ullisjaur.
Han beskrivs som en grov man med buskiga ögonbryn och berättas ha haft problem med sina höfter vilket gjorde honom ”ofärdig” så han hade problem med att ta sig fram. Det berättas att han kröp till Dajkanliden, en väg på 7-8 km och hjälpte till att lägga tak. Han kröp upp på berget och högg träd som han rullade ner för att bygga på stugan och han drog sig upp på sitt eget tak när det skulle läggas för att han hade såna problem med höfterna.

Elons stuga var timrad första varvet i hembyn Dikaranliden och flyttades med enbart nedervåning till Gippmokken där den sattes upp och byggdes på med en våning till som är byggd av lösvirke.
Elon var känd bland barnen runt byarna då han sålde kola. Godiset stod på en hylla i köket som värmdes upp av en vedeldad spis och var därför varm, god och smälte i munnen, hyllan finns kvar än i dag men det mesta av inredningen som fanns i huset är bortforslat och försvunnet.

Elon sålde även tvättmedlet Surf, underkläder och damkläder som han förvarade i kammaren dit ingen fick komma in. Det berättas att barnen var rädd för honom men suget att köpa kola övervann rädslan, han var en mycket snäll man och bjöd alltid på kaffe. Han hade en matkällare under köksgolvet där han förvarade fisk han fiskat i närområdet, fisken stod hela vintern, vilket gjorde att det luktade rätt illa och surt i huset. Han hade börjat inreda ett rum på övervåningen i huset men på grund av sina fysiska åkommor tog han sig inte upp dit så det stod orört.

Elon var ensam hela livet, hans syster bosatte sig i ”Mörka” och brodern i Slussforstrakten. Ingen av dem fick några barn. Elon gick bort någonstans runt 1979 och han testamenterade all sin kvarlåtenskap till Frälsningsarmen som sålde hans egendom. Nu har nya ägare tagit över egendomen som har släkt och anknytning till området och planen är att huset ska renoveras så att det blir beboligt.

Vi tackar er som hjälpt oss med att skriva denna historia!